Hakkorset och halvmånen

Min nya bok Hakkorset och halvmånen (Natur&Kultur) handlar om de kolonier av tyska rådgivare, experter och krigsförbrytare från det krossade Hitletyskland  som växte fram i Mellanöstern (framför allt i Egypten och Syrien) efter 1945. Det var grupper och individer som som på 1950- och 1960-talet blev spelbrickor i det Kalla kriget.

Mellanöstern blev efter 1945 den näst största fristaden (efter Sydamerika) för nazistiska krigsförbrytare på flykt och för arbetslösa medlemmar av Hitlertysklands samhällselit på jakt efter nya påhugg, utanför Västtyskland. Regimerna i Egypten och Syrien värvade hundratals före detta officerare från Wehrmacht och Waffen-SS, flygplanskonstruktörer som byggt stridsplan åt Luftwaffe, nazistiska propagandister, Gestapomän och SS-officerare med meriter från nazisternas mordkommandon och tortyrkällare, samt raketkonstruktörer från Peenemünde. Där bidrog de till att utbilda arabiska arméer inför nya konflikter med Israel, bygga upp effektiva säkerhetstjänster samt försöka bygga moderna stridsflygplan och medeldistansmissiler (!) som Egyptens ledare Gamal Abdel Nasser hotade med att sätta in mot ”mål söder om Libanon”. I den egyptiska propagandaapparaten, däribland radiostationen Sawt al-Arab, som riktade sig till hela den arabiskspråkiga världen, anställdes exempelvis den landsflyktige propagandisten och rasideologen Johann von Leers för att vässa Nasserregimens antiisraeliska och antisemitiska propaganda.

Dessutom erbjöd dessa länder säkra gömställen för efterlysta nazistiska massmördare, som Adolf Eichmans medhjälpare Alois Brunner samt SS-läkarna Aribert Heim och Hans Eisele. I själva verket blev Egypen och Syrien under dessa årtionden säkrare tillflyktsorter för krigsförbrytare än Sydamerika – för de egyptiska och syriska regimerna lämnade aldrig någonsin ut en enda efterlyst nazist.

Boken innehåller flera nivåer eller teman:

• för det första den yttre historien om nazistkolonierna i Mellanöstern och vilka faktiska tjänster de gjorde Egypten och Syrien på 1950- och 1960-talet;

• för det andra hur dessa kolonier i hemlighet utnyttjades av det unga Västtyskland som ett slags isbrytare för att öka utrikeshandeln med Mellanöstern, men hur detta komplicerades av Västtysklands gottgörelseavtal med Israel 1952 angående förintelsens offer;

• för det tredje hur dessa kolonier blev en spelbricka i Kalla krigets stormaktspolitik och hur tyska rådgivare och massmördare på flykt värvades som agenter av västliga underrättelsetjänster;

• för det fjärde hur den antisemitiska arabiskspråkiga propaganda som Hitlertyskland från slutet av 1930-talet ända till 1945 riktade till hela arabvärlden – i kombination med nazistiska propagandisters verksamhets i Mellanöstern efter 1945 – kan ha bidragit till att forma antisemitismens utseende i arabvärlden. Märk väl dock att ”exporten” av antisemitiska teman från Europa till Mellanöstern i skuggan av Mellanösternkonflikten är en process som har ett mycket längre och mer vittförgrenat rotsystem än bara den nazistiska propagandan. Det började redan på 1800-talet med översättningen av europeiska antisemitiska hetsskrifter till arabiska och har under 1900-talet fortsatt via flera olika kanaler. Men den nazistiska propagandan var avgjort en viktig komponent för att hetta upp sinnena;

• för det femte hur dessa tyska/nazistiska koloniers närvaro i Mellanöstern användes i det propagandakrig kring Israel och Mellanösternkonflikten som pågick då och även pågår nu. Från proisraeliskt håll överdrevs dessa koloniers storlek och betydelse medan det motsatta lägret gjorde tvärtom, varför ett stort källkritiskt arbete har lagts ned på att reda ut vad som är fakta och myt i dessa frågor, för felaktiga uppgifter letar sig fortfarande slentrianmässigt in i nya historiska studier, framför allt i amerikansk litteratur.

Bland det källmaterial som boken baseras på märks framför allt en stor mängd frisläppta dokument från CIA, västtysk underrättelsetjänst, diplomatiska arkiv, pressklipp samt brev och dokument som har tillhört några av de främsta tyska militärrådgivarna i 1950-talets Egypten.

 

 

PS. Allt som har med Mellanösternkonflikten, oavsett om det rör historia eller dagsaktuella händelser, har alltid en tendens att leda till infekterade diskussioner och ömsesidiga beskyllningar  eftersom verklighetsuppfattningarna inte sällan står väldigt långt ifrån varandra. För att klargöra vad som varit min grundhållning när boken skrevs citerar jag några rader ur bokens förord:

”För den läsare som ogillar bokens slutsatser kan lockelsen kanske vara stor att försöka läsa in både det ena och det andra i mitt ordval. Låt mig, för att åtminstone undanröja några av de missförstånd som kan uppstå, kortfattat redovisa min personliga utgångspunkt, som åtminstone i teorin är enkel: För att komma närmare en fred och en tvåstatslösning i Mellanöstern måste kontrahenterna erkänna varandras historia och lidande, judarnas holocaust och palestiniernas naqba. Föreställningen om den andre måste befrias från fördomar och vanföreställningar, något som också gäller dagens Europa där islamofobi och även antisemitism vinner terräng.”

Annonser

2 reaktioner på ”Hakkorset och halvmånen

  1. Läste denna bok först nu i oktober 2016, sent omsider faktiskt, då det är ett ämne som intresserar mig samt att Sennerteg alltid är läsvärd.

    Imponerad, intresserad och informerad! Ja, man ska väl inte bara allitterera – gediget och spännande för oss som är intresserade av hur nutida konflikter kan kopplas till det förgångna. I detta fall så konkret och nyanserat beskrivet. Tack Niclas för en riktigt bra genomlysning av ett rätt okänt inslag i mellanösternkonfliktens historia.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s