En glimt från Fattigsverige

10394614_10152713627202496_3041933388472146061_nSkogen tätnar direkt när man man traskar en bit på vägen ut ur byn, där de mer välbeställda Smålandsbönderna hade sina gårdar. Ganska snart kommer man fram till en glänta där backstugan låg. Knutsfälla hette den och marken tillhörde bonden på Knutsagården i Kårestad, en by som klamrar sig fast på en ås en dryg fjärdingsväg från Furuby. Stugan är förstås borta sedan gudvetnär och ersatt av ett betydligt större bostadshus (ladugården skymtar i bakgrunden). Men åkrar och lyckor är troligen sig lika ända sedan 1860-talet när farfars farfar Ernst Vilhelm växte upp där. Det är helt enkelt ofattbart stenigt – även med småländska mått mätt.

I nådens år 1847, under Oscar I:s styre, tvingades Ernst Vilhelms föräldrar lämna sitt torp och flytta till den här backstugan med sina sju barn, eftersom fadern var värkbruten och oförmögen att arbeta. Då var Ernst Vilhelm tre år gammal. Familjen fick leva på fattighjälp och tillhörde alltså socknens absoluta bottenskikt. Att förhållandena var eländiga på Knutsfälla kan man snabbt övertyga sig om genom en titt i kyrkböckerna. Av de sju barnen dog fyra som små, och dessutom avled modern när Ernst Vilhelm var tio år gammal. Därefter var det upp till honom och hans sex år äldre bror att ta hand om familjen. 16 år gammal började han tjäna som dräng hos bönder i trakten , men 1866 dog även hans sjuke far, varefter Ernst Vilhelm (nu en man på 22 år) flyttade hem till Knutsfälla som förvandlades till ett torp. Om det fanns en ung och arbetsför dräng att tillgå var det en god affär för bonden att härigenom skaffa extra arbetskraft till gården. Vi kan utgå från att det var Ernst Vilhelm som bröt åker- och ängsmarken runt stugan – när han inte gjorde dagsverken på bondens gård.

Efter nödåren i slutet av 1860-talet, då Sverige drabbades av missväxt (och Furuby socken till råga på allt hemsöktes av en stor skogsbrand) gifte han sig 1870 med en flicka från grannsocknen – Anna Maria – och Knutsfälla blev deras första gemensamma hem. Där föddes också farfars far, Karl Ernstsson Björk, år 1873. Några år senare flyttade den växande familjen vidare till ett annat (och bättre) torpställe och minnet av vedermödorna på Knutsfälla har utraderats ur släkthistorien. Men det var ett nog så typiskt levnadsöde i dåtidens Fattigsverige.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s