Att blanda bort korten om Stalin

Så har det dykt upp ännu ett exempel på det besynnerliga slags texter som har dykt upp det senaste halvåret vars ärende är att göra Stalin någorlunda presentabel igen. Här en krönikör i socialdemokratiska Dala Demokraten.

Nazism och kommunism inte samma sak (Dala Demokraten, 21/5 2015)

Texten är inte, som det kan tyckas, ett försök att ha flera tankar i huvudet, utan vill tvärtom blanda bort korten, i stil med: 

• när något negativt sägs om Stalins regim låt oss då diskutera kolonialismens brott istället.

• när brotten i Gulag tas upp låt oss istället diskutera nazisternas folkmord och påminna om att det var britterna som inrättade de första koncentrationslägren (vilket f.ö. faktamässigt är fel, för det var spanjorerna)

• när Stalin jämförs med Hitler, låt oss istället jämföra Hitler med kolonialisten Churchill

• låt oss slutligen helt glömma bort att Sovjetunionen och Hitlertyskland var vänner 1939–1941och delade upp Östeuropa mellan sig och att Sovjetunionens senare krig mot Hitlertyskland inte var ett sovjetiskt ”befrielsekrig” utan ett försvarskrig.

Den här tekniken att blanda bort korten har faktiskt ett namn, whataboutism, där man besvarar ett argument med att ta upp något annat (”men hur är det med…”) som kan ibland kan vara faktamässigt välgrundat men ofta handlar om äpplen kontra päron för att avsiktligt förvirra.

Det finns ett vanligt missförstånd i den här typen av diskussioner, från flera håll kanhända. Det är att man blandar ihop historia och politik. Historiskt råder det inget tvivel om att huvuddelen av de tyska arméerna maldes sönder på östfronten, sedan må den militärhistoriska diskussionen ändå gå vidare i många år framöver om vilka slag, strategier, allianser, uppfinningar, misstag osv som avgjorde kriget.

Det problematiska för mig blir när man använder den här historien för dagsaktuella syften – den här texten i DD sätter jag i samband med den sovjetnostalgiska kampanj som Åsa Linderborg drog igång på AB Kultur om hur tacksamma vi borde vara för Röda arméns insatser under kriget. Då har man enligt min mening lämnat den historiska diskussionen om händelsers konsekvenser och betydelser och istället hamnat i politiken eftersom jag blir uppmanad att visa positiva känslor inför ett visst politiskt system. Men okej, om jag själv skulle ha valt att föra diskussionen på det sättet hade jag sagt att vi definitivt kan vara tacksamma för alla de soldater som stred och dog för att krossa Hitlertyskland, vare sig de var rödarmister eller något annat, men ingen kan få mig att känna tacksamhet mot ett militärpolitiskt maktinstrument som Röda armén som sådant.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s