Jag hör hemma i ryskt fängelse

Jag är militärhistorisk författare. Jag har ryska vänner, är intresserad av rysk historia och har tyckt om att resa i Ryssland. Men nu är jag inte längre så sugen på att åka dit, eftersom jag per definition tillhör en kategori som den nuvarande ryska regimen helst vill se bakom lås och bom. Allt beroende på vad jag har skrivit i ett par av mina böcker, nämligen Stalins hämnd (2001) och Nionde arméns undergång (2007).

För drygt ett år sedan, den 5 maj 2014, undertecknade president Putin en lag som gör det brottsligt att ”medvetet sprida falsk information om Sovjetunionens aktivitet under andra världskriget”. Det är en mycket vagt formulerad gummiparagraf som medför risker för varje historiker som försöker utmana regimens officiella uppfattning om Röda arméns ärorika insatser och som vill granska den sovjetiska ledningens militära och politiska misstag och brott under krigsåren. Maxstraffet för detta brott är fem års fängelse eller dryga böter.

Lagen är förstås riktad mot ryska medborgare, men den ryska regimen har blivit så oberäknelig att man aldrig kan veta  vad som händer – om man råkar finnas på regimens radar.

I mina ovannämnda böcker tog jag bland annat upp de massvåldtäkter och krigsförbrytelser som begicks av sovjetiska soldater under frammarschen mot Berlin 1944–1945, något som när Stalins hämnd utkom 2001 väckte stor uppmärksamhet i svenska medier. Däremot utsattes jag inte för officiella ryska reaktioner, till skillnad från den brittiske militärhistorikern Anthony Beevor när han gav ut sin bok Berlin: The Downfall 1945 året efter Stalins hämnd. Han blev häftigt attackerad av den ryske ambassadören i London som ansåg att han bara spred lögn och förtal, beträffande de sovjetiska krigsvåldtäkterna m.m. Jag har själv vid något tillfälle diskuterat detta med Beevor som upplevde den dåvarande situationen som mycket obehaglig, och han berättade även att en av hans brittiska historikerkollegor som forskar kring Stalintiden vid ett tillfälle blev gripen på flygplatsen och förhörd av FSB som klargjorde att de hade ögonen på historikerns aktiviteter i sovjetiska arkiv – de visste exakt vilka dokument som historikern hade begärt ut och tittat på.

I en intervju i brittiska The Telegraph för en tid sedan kom Beevor  in på frågan om den nya ryska lagen som förbjuder kritik mot Röda arméns agerande under kriget.

”Inte ens Putin skulle väl vara så oförsiktig att han spärrade in en av Storbritanniens ledande historiker?” undrar reportern.

”Kanske, men ärligt talat är Ryssland så oförutsägbart nuförtiden”, svarar han.

Själv är jag bara en liten lort i sammanhanget. Har inga pinsamt uppblåsta föreställningar om min egen betydelse. Men som bekant kan även små lortar drabbas av konsekvenser när jättar skjuter mygg med kanon. Skrämmer det mig? Nej. Tänker jag bli försiktig? Nej. Känner jag mig dyster över den politiska utvecklingen i Ryssland? Ja.

Rättelse: Råkade av bara farten skriva kalla ryska FSB för ”sovjetiskt” i inlägget. Men inte bara det, jag skrev även ”sovjetiske ambassadören” istället för ”ryske ambassadören”. Det är härmed korrigerat. Önskar att jag kunde skylla på för lite kaffe, men jag dricker inte ens sånt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s