UD: Tyska statslösa och judar i svenska ”Konzentrationslager”

Skärmavbild 2015-11-30 kl. 07.37.15
Sommaren 1940 försökte den tyska legationen i Stockholm få reda på identiteterna på de flera dussin ”oönskade” tyska politiska flyktingar som svenska myndigheter låtit spärra in i de bägge interneringslägren Långmora och Smedsbo ( se tidigare blogginlägg). Men svenska UD överlämnade inte dessa personuppgifter, utan svarade bara att det handlade om statslösa tyskar som ”antingen uppger sig vara politiska flyktingar eller av judisk härkomst”. Det visar ett tyskt dokument som tillhör de delar av Gestapos arkiv som vid andra världskrigets slut fördes till Moskva.

Dokumentet visar att beteckningen ”svenska koncentrationsläger” tycks ha använts inte bara inom Gestapo utan även av den tyska utrikesförvaltningen. Intressant är också UD:s svar som verkar kategorisera internerna som antingen politiska flyktingar eller judar – om man ska tro på att den tyska Stockholmslegationen har refererat UD:s svar korrekt. Hur UD:s svar var utformat i original behöver dock dubbelkollas i UD:s arkiv (de flesta historiker som har forskat i diplomatiska arkiv är medvetna om att det är långt ifrån alltid som motpartens version eller argument återges på ett korrekt sätt i interna rapporter).

Min gode författarkollega Tobias Berglund anser att de här lägren kom att ingå i den svenska signalpolitiken gentemot Hitlertyskland under kriget – nämligen att Sverige tog hand om de ”besvärligaste” flyktingarna på det här sättet för att inte ge nazistregimen någon anledning att vara så missnöjda med sitt nordliga grannland att det kunde orsaka en allvarlig konflikt. Det här dokumentet kan tolkas som ett belägg för att signalpolitiken fungerade – att budskapet uppfattades i Berlin.

Dokumentet härrör alltså från den tyska utrikesförvaltningen, men en kopia har  också skickats till Gestapo. Så här lyder hela dokumentet i översättning:

Tyska legationen                                          Stockholm, den 6 juni 1940
Stockholm

Med hänvisning till dekretet den 9.4. i år
– Pol. V. 3771 –
Beträffande: Svenska koncentrationsläger
3 rapportkopior

Det stämmer att två interneringsläger för icke önskvärda utlänningar har upprättats i Sverige. De befinner sig i södra Dalarna, närmare bestämt det ena i Långmora, det andra i Smedsbo och /de/ står under ledning av en tjänsteman från Socialstyrelsen (inrikesdepartementet), nämligen herr /sic/ amanuens  Ruth Andelius. De relevanta bestämmelserna återfinns i två förordningar från den 16 februari 1940 (Svensk författningssamling nr 92 och 93).

Hittills har inget närmare varit känt om huruvida även tyska medborgare har internerats i de båda lägren. Legationen har därför vänt sig till det svenska utrikesdepartementet med begäran om att uppge namn och personuppgifter för de  tyska medborgare som befinner sig i de bägge lägren.

Som det svenska utrikesdepartementet nu meddelar ser det sig på grund av principiella överväganden inte i stånd att tillmötesgå denna begäran. Man hänvisade till att utlänningarna av tysk härkomst, som befinner sig i de bägge lägren, samtliga torde ha förlorat sitt tyska medborgarskap och antingen uppger sig vara politiska flyktingar eller av judisk härkomst.

Enligt uppdrag
/von Grolmann överstruket och ersatt med/ Below

Till
Auswärtige Amt
Berlin

Källa: Dokumentet återfinns i Centrala statliga specialarkivet i Moskva, fond 458, arkivkatalog 9, dossier 275. Det tillhör de dokument som har digitaliserats inom ramarna för det tysk-ryska samarbetsprojektet Geheim! Russisch-deutsches Projekt zur Digitalisierung deutscher Dokumente in den Archiven der russischen Föderation (germandocsinrussia.org)

Övrigt: Mer om lägren i Långmora och Smedsbo kan hittar du i Tobias Berglund/Niclas Sennerteg: Svenska koncentrationsläger i Hitlertysklands skugga (Natur & Kultur 2008)

 

 

 

 

Gestapo om det svenska ”Konzentrationslager” Långmora

GestapoLångmoraÅr 2008 gav historikern Tobias Berglund och jag ut boken Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga (Natur&Kultur) som handlar om de interneringsläger som inrättades av Socialstyrelsen för politiska flyktingar som kommit till Sverige på flykt undan Hitlertyskland. I Långmora och Smedsbo inrättades 1940 de första av dessa läger, där myndigheterna framför allt spärrade in tyska och österrikiska kommunister och vänstersinnade socialdemokrater som riskerade att ”komplicera” Sveriges ömtåliga relationer med nazistregimen i Berlin.

I en samling nazistiska dokument som efter andra världskriget hamnade i Moskva (och först efter Sovjetunionens fall blev tillgängliga för historiker) har det dykt upp en intressant Gestaporapport som förmodligen innehåller en av de första glimtarna som den nazistiska underrättelseapparaten fick av lägret i Långmora. Dokumentet påträffades 1945 av Röda armén i ruinerna av Gestapohögkvarteret i Berlin.

Det rör sig om en rapport från Gestapos filial (Stapoleitstelle) i Stettin den 31 december 1940. Så här lyder ett utdrag:

Jag har kunnat få reda på att ett koncentrationsläger Långmora har inrättats cirka 100 km från Stockholm, 5 km från orten Langhytta /sic/. I detta läger är ungefär 60 tyska kommunister och till vänster stående socialdemokrater internerade. Ledare för detta läger är en dr Söderberg. Hans medhjälpare är en före detta polis Svensson. Den sistnämnde var till för ungefär två månader sedan ledare för detta läger. Han har emellertid infört en mycket sträng regim, vilket blev känt i riksdagen, och på begäran av partierna till vänster  blev Svensson avsatt och dr Söderberg utnämnd till ledare. Dr Söderberg är lojalt vänstersinnad. Regimen under honom lär vara ganska lätt. Fångarna har möjlighet att ta emot bekanta och familjemedlemmar och även lämna lägret på viss tid.

Så fria att röra sig och ta emot besök som Gestaporapporten förespeglar var de internerade dock inte. Söderberg blev för övrigt avsatt efter en tid av sina överordnade eftersom han betraktades som för mjuk mot de internerade. Mer om detta kan man som sagt läsa i vår bok, som bland annat finns att köpa här.

En pikant sak är att Gestapotjänstemännen själva kallar Långmora-lägret för ett ”Konzentrationslager”, även om förhållandena i ett svenskt dito naturligtvis inte var jämförbara med de som rådde i nazisternas läger. Koncentrationsläger är dock en teknisk benämning som inkluderar en rad olika lägertyper som existerade under det senaste århundradet, till exempel Francos läger för regimmotståndare, via USA:s läger för japanska medborgare under andra världskriget till sovjetiska Gulag. Gemensamt för dem är att de var en rättslig undantagszon där människor placerades (”koncentrerades”) av politiska, religiösa eller rasmässiga skäl. Även i Sverige förekom således läger i den bemärkelsen, men man måste också medge att beteckningen ”koncentrationsläger” för dagens breda allmänhet framför allt har laddats med det specifikt nazistiska arvet.

Kommentarer kring dokumentet: Maskinskriven kopia av originalrapport, daterad i Berlin den 18 januari 1941 (ett utdrag ur en rapport från Gestapo i Stettin, från 13 december 1940). Ärendet har handlagts och arkiverats hos avdelningen ”IV A 1”  (övre vänstra hörnet), vilket står för Gestapos högkvarter, avdelningen för statsfiender, sektionen ”Kommunister”. Signaturen ”Ze./The.” i nedre högra hörnet är handläggarna, som för närvarande är oidentifierade. Handskrivet i dokumentets nederkant ”Z. Akte Schweden – Allgemein”(dvs T/ill/ dossier Sverige – Allmänt).

Källa: Dokumentet återfinns i Centrala statliga specialarkivet i Moskva, fond 458, arkivkatalog 9, dossier 268. Det tillhör de dokument som har digitaliserats inom ramarna för det tysk-ryska samarbetsprojektet Geheim! Russisch-deutsches Projekt zur Digitalisierung deutscher Dokumente in den Archiven der russischen Föderation (germandocsinrussia.org)

 

Dåden i Paris på mångas agenda

Överallt i kungariket positionerar sig politiker och debattörer just nu och använder terrorattentatet för sina egna syften. Allt från en känd vänsterantisemitblogg som skyller allt på imperialismen, via en utrikesminister som på tv verkar mena att dåden i Paris på något sätt hör ihop med Israels ockupation av Palestina, över till ett reformerat vitmaktpartis företrädare som vill misstänkliggöra alla muslimer som potentiella terrorister. Då kan det vara bra att påminna om en läxa från Nürnbergrättegången – oavsett vilka strukturer man hänvisar till har även terrorister ett personligt val och därmed ansvar för sina handlingar.

I dagarna är det för övrigt 70 år sedan Nürnbergrättegången inleddes.

Tjörnarp – brinnande asylboende och inspärrade lägerfångar

Häromdagen utsattes asylboendet för ensamkommande flyktingbarn i det skånska samhället Tjörnarp för ett vidrigt brandattentat. Åtta ungdomar låg och sov när mordbrännare tände på. Det är bara ett av alla dystra exempel på  rasistiska våldsverkares framfart runtom i landet just nu.

I just fallet Tjörnarp kan det även vara på sin plats att påminna om ortens dystra historia. I samband med krigsslutet 1945 inrättades i Tjörnarp ett statligt interneringsläger för 57 kvinnor som räddats ur de nazistiska koncentrationslägren. Kvinnor som precis hade hämtats med de vita bussarna från en helvetisk tillvaro bakom taggtråd hamnade därmed på nytt bakom taggtråd, fast i Sverige, bevakade av beväpnade vaktkonstaplar med en vakthund. Varför kvinnorna spärrats in i Tjörnarp och hur länge de skulle få sitta där informerades de inte om av myndigheterna. Inte heller hade de möjlighet att vända sig någonstans och få sin sak prövad.

Givetvis var förhållandena i Tjörnarpslägret i övrigt inte jämförbara med behandlingen i de nazistiska lägren, som exempelvis Ravensbrück, men det var ändå ett utslag av dåtida svenska myndigheters totala oförståelse för människor som kom med djupt traumatiska upplevelser i bagaget. Dessutom var interneringsskälen – åtminstone med dagens mått mätt – skrattretande: kvinnorna ansågs vara olydiga, odisciplinerade och lösaktiga. Många skånska kvinnor i trakten var också nöjda med att koncentrationslägerfångarna hölls inspärrade och isolerade, eftersom de var rädda för att de annars skulle ta deras män.

Lägret i Tjörnarp stängdes först i juni 1946, alltså mer än ett år efter krigsslutet. Taggtråden såldes till en lokal bonde.

För drygt 70 år sedan var det svenska myndigheter som begick ett rättsövergrepp mot värnlösa, traumatiserade kvinnor. I dag är det namnlösa, fega rasister som smyger i skuggorna med tändare och bensindunkar. Okänsliga, valhänta svenska myndigheters agerande kan kritiseras på sakliga grunder, men dagens mordbrännande uslingar går det bara att känna ett djupt förakt för.

Någonstans i Tjörnarpstrakten finns det kanske gammal rostig taggtråd kvar, som en viss bonde en gång köpte. Förhoppningsvis kommer den aldrig till heders igen.

 

Så här skrev Helsingborgs Dagblad år 2008 om kvinnolägret i Tjörnarp:

Svenska skamfläckar (HD, 28 september 2008)

SVT om brandattentatet mot asylboendet:

Tekniker på väg till asylboendet i Tjörnarp (SVT, 30 oktober 2015)

PS. Om Tjörnarp och flera andra svenska interneringsläger har jag och Tobias Berglund skrivit i en bok med den provocerande titeln Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga (Natur& Kultur)