30 år sedan ”järnröven” Molotovs bortgång

Soviet leader Josef Stalin with Vyacheslav Mikhailovich Molotov who was Foreign Minister (Photo by Popperfoto/Getty Images)

Stalin med Molotov vid sin sida.

Från början hette han Vjatjeslav Michailovitj Skrjabin, men han blev känd för världen under det täcknamn som han började använda som ung bolsjevikrevolutionär i Ryssland före första världskriget – Molotov (”hammaren”). Efter oktoberrevolutionen 1917 betraktades han i många år som Josef Stalins högra hand och kallades bakom ryggen för ”Järnröven”, eftersom han var en ärkebyråkrat som enkelt klarade maratonsittningar vid skrivbordet.

Mellan 1930 och 1941 var han Sovjetunionens regeringschef (eller ”ordförande i folkkommissariernas råd” som det hette på sovjetspråket) och var medansvarig för Stalins brott, såsom svältkatastrofen i Ukraina, de stora utrensningarna och skådeprocesserna i Moskva. Under åren 1939–1949 och 1953–1956 var han Sovjetunionens utrikesminister och hans största och dystraste bidrag till världshistorien var att sätta sitt namn under Molotov-Ribbentroppakten 1939. Under kalla kriget blev han i väst på grund av sin förhandlingsstil känd som ”Mister Njet”. 

Han var Stalin slaviskt underdånig och följde alltid dennes minsta vink. Molotov protesterade inte ens när hans hustru Polina (som också var en fanatisk stalinist) slutligen skickades till ett läger i Sibirien efter fabricerade anklagelser av den alltmer paranoide Stalin. Under de 14 år som hon tillbringade i läger lyfte han inte ett finger för att hjälpa henne.

Efter Stalins död utmanövrerades han så småningom från makten av sina rivaler. I början av 1960-talet uteslöts han dessutom ur kommunistpartiet, varefter han på känt sovjetiskt manér blev en icke-person och försvann ur offentligheten. Han avled i Moskva dagens dagens datum för 30 år sedan (8 november 1986) – 16 år efter sin fysiskt och psykiskt nedbrutna hustru som han hade skött om efter hennes hemkomst från Sibirien. Två år före sin död togs han till nåder av den dåvarande sovjetledaren Konstantin Tjernjenko och fick åter bli medlem av partiet.

Han ångrade aldrig något av det elände han varit med om att ställa till. Bland annat försvarade han ännu i 80-årsåldern fortfarande Stalins utrensningar: ”/Det som hände/ 1937 var nödvändigt /…/. Det existerade rester av fiender av olika slag och de hade kunnat förena sig med hänsyn till den hotande fascistiska faran. /…/ Vi tackar år 1937 för att det inte fanns någon femtekolonn hos oss under kriget.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s