Robert Havemann och vådan av att vara regimkritiker

havemann-robert_foto_lemo-f-6-146_barch-jpg-940x450_q75_box-03581280972_crop_detailTänk om du lever som regimkritiker i en diktatur och sedan många år tillbaka därför har drabbats av yrkesförbud.

Tänk om en av dina bästa vänner, som också är är oppositionell, blir berövad sitt medborgarskap under en utlandsresa och därmed inte får återvända hem.

Tänk om du då tar mod till dig protesterar offentligt mot regimens beslut, genom en artikel som publiceras i utlandet.

Tänk om en av regimens domstolar då dömer dig till husarrest på obegränsad tid med motiveringen att dina kontakter med utländska medier ”hotar den allmänna säkerheten och ordningen”.

Tänk om du och din familj i resten av ditt liv kommer att vara övervakad dygnet runt av säkerhetstjänsten, som i hemlighet flyttar in i ett grannhus, avlyssnar din telefon, läser din post, sätter upp övervakningskameror, värvar angivare och hindrar utländska journalister och  dina meningsfränder från att besöka dig.

Det var just vad som drabbade en av det kommunistiska Östtysklands främsta regimkritiker, vetenskapsmannen Robert Havemann, dagens datum för 40 år sedan, den 26 november 1976, efter att han i den västtyska tidningen Der Spiegel hade protesterat mot att kommunistregimen kastat ut vissångaren Wolf Biermann ur landet.

Havemann som var en ansedd och hyllad kemiker hade tio år tidigare blivit utesluten ur DDR:s vetenskapsakademi och hade blivit avstängd från sitt arbete som forskare och professor vid ett av landets främsta universitet. Det berodde på att han hade riktat kritik mot den östtyska kommunistregimen i en intervju för en utländsk tidning. Under de följande ären publicerades en rad regimkritiska publikationer av Havemann i Västtyskland – i hans hemland Östtyskland var det dock förbjudet att läsa dem. Havemann, som under andra världskriget hade varit forskare inom den nazityska krigsindustrin, hade samtidigt varit en övertygad kommunist och tillhört en motståndsgrupp, men blivit arresterad och inspärrad av Gestapo. Så småningom hade han blivit grundligt desillusionerad av den östtyska ”arbetar- och bondeparadiset”,  framför allt på grund av frånvaron av demokrati, mänskliga rättigheter och vetenskaplig frihet.

Han avled 1982  sannolikt utan minsta föraning om att den stat han kritiserade skulle vara borta bara sju år senare.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s