Estlands röde quisling

teatrilaval-omandab-johannes-vares-barbaruse-naojooned-indrek-taalmaa-66914526Historien har sina quislingar. I Österrike 1938 var det advokaten Artur Seyss-Inquart, i Slovakien 1939 den katolske prästen Jozef Tios, i Frankrike 1942 den politiske räven Pierre Laval och i Norge 1940 givetvis the one and only Vidkun Quisling himself, vars namn blev synonymt med förräderi.

I Estland var det en känd poet, läkare och vänsterpolitiker vid namn Johannes Vares som axlade den största förrädarmanteln. När Sovjetunionen ockuperade Estland i juni 1940 tvingade en av Stalins underhuggare, Andrej Zjdanov, den dåvarande presidenten Konstantin Päts att utnämna Vares till premiärminister i en kommunistisk lydregering. 

Några månader senare blev Vares den nya sovjetrepubliken Estlands första statsöverhuvud, eller som titeln formellt lydde: ordförande för Estlands Högsta sovjet. Hans företrädare som estnisk statschef, den ovannämnde Konstantin Päts, spärrades i samma veva in på ett sovjetiskt mentalsjukhus där han dog 16 år senare. Under Vares första år vid makten utplånades största delen av den estniska samhällseliten – 54,000 estniska medborgare avrättades, deporterades eller tvånginkallades i Röda armén.

I samband med den tyska invasionen av Sovjetunionen 1941 flydde Vares till Ryssland, där han levde i exil ända tills de sovjetiska styrkorna 1944 hade återerövrat Estland, där han fortsatte att leda sovjetdiktaturen.

Många av de ledande kollaboratörer som hade gått Hitlertysklands ärenden hamnade efter kriget i galgen eller framför exekutionsplutonen. Men inte heller Vares överlevde kriget särskilt länge, trots att han befunnit sig på den segrande sidan. Den ökända sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD började intressera sig för Vares roll under det estniska befrielsekriget 1919–1920, då denne hade tillhört de styrkor som kämpade för Estlands frigörelse från Ryssland. Vares insåg att hans enda utväg var att förekomma det oundvikliga och han sköt sig därför dagens datum för 70 år sedan, 29 november 1946, i presidentpalatset i Kadriorg-parken i Tallinn.

Som poet och författare hade han före kriget använt pseudonymen Johannes Barbarus – vilket händelsevis är latin för ”barbar”. Hans poesi hade starka futuristiska tendenser och var kritisk mot det borgerliga samhället. I dag samlar hans böcker damm i bibliotekens magasin.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s