Janka och partiet

jankaDagens datum för 60 år sedan, 6 december 1956, arresterade den östtyska säkerhetstjänsten Stasi förlagschefen Walter Janka på grund av ”kontrarevolutionär verksamhet” mot kommunistregimen. Sommaren 1957 dömdes han vid en skådeprocess i Östberlin till fem års tukthus som ”ledare för en kontrarevolutionär grupp”. Anklagelserna som framfördes mot honom var påhittade och några försvarsvittnen tilläts inte vid den så kallade rättegången.

Däremot tvingades två av hans tidigare vänner att vittna mot honom, däribland Paul Merker, som nyligen hade släppts ur fängelse (där han hamnat efter att bland annat ha uttalat sig till förmån för grundandet av Israel och för att Östtyskland skulle betala kompensation till de judiska offren för nazisterna). Först försökte Merker försvara Janka, men han ändrade sitt vittnesmål efter efter att domaren hade hotat honom i rättssalen:

”Visste ni att ni egentligen hör hemma på de anklagades bänk? Att bara en hårsmån skiljer er från förrädarn Janka. Ni hör hemma på stolen bredvid honom. Och om ni inte säger sanningen här så måste ni räkna med att sätta er där.”

Janka hade ett cv som var nära nog idealiskt för en kommunistisk partiveteran av hans generation: Kamp mot nazisterna före och efter 1933, arresterad av Gestapo, flykt ur landet och kamp på republikens sida i Spanska inbördeskriget, chef för ett kommunistiskt exilförlag i Mexiko under andra världskriget. Men i 1950-talets DDR hamnade han i motsättning mot partiet, eftersom han förespråkade mer demokrati och större yttrandefrihet – dock utan att överge sin kommunistiska övertygelse. Detta var dock för mycket för den östtyska regimen, och orsaken till att han tvingades tillbringa flera år i östtyska fängelser.

I och med detta slutade hans bana som aktiv oppositionell mot DDR-regimen. Sina eventuella tankar om systemets brister behöll han i fortsättningen för sig själv. Efter fängelsetiden togs han så småningom till nåder av regimen och tilläts arbeta som dramaturg för det östtyska filmbolaget DEFA. Den 1 maj 1989 fick han till och med en av DDR:s högsta utmärkelser, Fosterländska förtjänstorden, en medalj som han inte hade så stor glädje av, eftersom muren föll bara några månader senare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s