Zuckmayer och Djävulens general

udetDet är senhöst år 1941. I luftfartsministeriet i Berlin arbetar den entusiastiske flygaren och generalen Harry Harras för nazisterna, även om han föraktar det som de står för och vad de har gjort med Tyskland. General Harras är ansvarig för flygplansproduktionen, men sätts under press när det ena nya krigsflygplanet efter det andra kraschar under provflygningarna, på grund av materialfel. Det luktar sabotage och till slut  arresteras han av Gestapo och förhörs i två veckor om de märkliga händelserna. Under tiden i häktet utsätts han för psykisk tortyr och när han släpps är han en förändrad människa, som inser att han genom sitt arbete för Luftwaffe har slutit en pakt med djävulen. En SS-general ger honom ett ultimatum: han har tio dagar på sig att hitta den skyldige – annars får han själv ta konsekvenserna.

I sista stund innan tidsfristen går ut erkänner hans bäste vän, flygingenjören Oderbruch, att han är delaktig i sabotagen, allt för att inte ge Hitler fler nya krigsvapen att segra med.  För att skydda vännen tar generalen på sig ansvaret och vägrar att gå under jord. Istället sätter han sig bakom spakarna på ett av de saboterade flygplanen och flyger rakt in i döden med avskedsorden”Den som på jorden har blivit djävulens general och bombat väg för honom får också kampera med honom i helvetet.”

Det är handlingen i dramatikern Carl Zuckmayers (1896–1977) uppmärksammade pjäs ”Des Teufels General”, som hade urpremiär i Zürich dagens datum för 70 år sedan, 14 december 1946. Den blev stor framgång på de västtyska teaterscenerna och filmatiserades även på 1950-talet.

Zuckmayer började skriva pjäsen när han under sin landsflykt i USA under kriget läste att hans gode vän, Luftwaffe-generalen Ernst Udet, hade dött. Udet, som var chef för Luftwaffes utvecklingsavdelning, hade begått självmord efter att ha blivit syndabock för Luftwaffes misslyckanden. I den officiella kommunikén hette det dock att han hade omkommit när han provflög en ny flygplanstyp. Zuckmayer skrev i sina memoarer att Udet hade uppmanat honom att fly från Tyskland, något han själv inte kunde göra: ”Jag är beroende av /…/ flyget. Jag kan inte längre komma härifrån. Men någon dag ska djävulen hämta oss alla”, påstod Zuckmayer att Udet hade sagt till honom vid deras sista möte.

(Bilden: Ernst Udet som konstflygare under mellankrigstiden.)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s