Moberg inspirerades av Reymont

18402699_10154633697782496_7031902997763325877_n.jpg

Dagens datum är det 150 år sedan 1924 års Nobelpristagare i litteratur, Wladyslaw Reymont (1867–1925), föddes. Han är en av den polska litteraturhistoriens mest framstående författare och hans verk brukar beskrivas som naturalistiska eller impressionistiska.

Reymont växte upp i en stor barnaskara i en by i södra Polen och hans far, som var kantor, satte honom i lära till skräddargesäll. Det var den enda formella yrkesutbildning som Reymont fick i sitt liv, men till sina föräldrars förargelse arbetade han inte en enda dag i resten av sitt liv som skräddare. Istället lämnade han hembyn och hankade sig i många år fram som skådespelare i resande teatersällskap (även om han lär ha varit sämre än medioker på scen). Han prövade bland annat även på att vara bomskötare vid en järnvägsövergång och – medium. Under de här åren skrev han också en massa litterära texter, men ytterst få av dem blev publicerade.

I början av 1890-talet började de litterära framgångarna komma. Flera av hans verk är samhällskritiska, däribland ”Det förlovade landet” (1896) som skildrar livet i industristaden Lodz med ett persongalleri som omfattar allt från fattiga arbetare till nyrika fabrikörer. Hans främsta verk blev den stora bonderomanen ”Bönderna” (1903–1906), i fyra delar som är döpta efter årstiderna.

Det var för detta romanepos som han belönades med Nobelpriset, men han kunde inte delta i ceremonin i Stockholm eftersom han vart hjärtsjuk. Prischecken skickades till Reymont i Frankrike, där han undergick behandling. Han fick troligen ingen större glädje av prissumman, eftersom han avled redan följande år, 58 år gammal.

En svensk författare har beskrivit hur Reymonts böcker påverkade honom djupt:

”Vid den tid då jag grubblade över hur genuint folkliv skulle framställas i dikten tog jag starkt intryck av en av världslitteraturens största berättare, polacken W.S. Reymont, Nobelpristagare 1924, enligt uppgift upptäckt av (Fredrik) Böök. (…) Reymonts människor lever – och de levde kvar hos mig länge efter varje avslutad genomläsning av ‘Bönderna’ – några av dem gör det ännu. Och detta är det högsta målet för en berättare: Att skapa en egen värld med levande människor, som stannar kvar hos läsaren. När jag hade läst W.S. Reymonts epos tänkte jag: En sådan mäktig bok skulle jag vilja skriva!”

Författaren som bakom denna hyllning var ingen annan än Vilhelm Moberg, i ”Berättelser ur min levnad” (1968).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s