Jänkarna kommer…

EP-140629223.jpgDagens datum för 100 år sedan, 26 juni 1917, sätter de första amerikanska soldaterna sin fot i Frankrike. De är en del av American Expeditionary Forces som ska hjälpa ententen att besegra Tyskland i det pågående första världskriget. I början är de bara 14 000 man men i maj 1918 uppgår de amerikanska styrkorna i Europa till en miljon man. Av dessa kommer nästan var tredje att stupa, förolyckas eller såras innan kriget tar slut.

Flera unga officerare i expeditionsstyrkan kommer senare att bli berömda generaler under andra världskriget, som George Patton, Douglas MacArthur, Courtney Hodges, George C Marshall, William Simpson, Mark W Clark, Walter Bedell-Smith, Troy Middleton och Joseph Stilwell. En ung artilleriofficer vid namn Harry S Truman blir senare USA:s president.

I styrkan ingår även notabiliteter som astronomen Edwin Hubble (överstelöjtnant i infanteriet), stumfilmsstjärnan Buster Keaton (infanterist), författaren John Dos Passos (ambulansförare) och filmmakaren Walt Disney (ambulansförare).

Icke att förglömma är sergeanten Dan Daly (innehavare av två Congressional Medal of Honor), 6:e marinkårsregementet, som under de hårda striderna i Belleauskogen påstås ha sporrat sina soldater med en fråga som sedan dess ingår i Marinkårens mytologi: ”Come on, you sons of bitches, do you want to live forever?”

Själv uppgav Daly i en senare intervju att han egentligen hade sagt: ”For Christ’s sake men—come on! Do you want to live forever?” Fast det är den förstnämnda varianten av citatet som har blivit odödlig, förmodligen för att det låter mer marinkår om det.

Dådet på Krumme Strasse

deu-studente-jpg.jpgUtanför operan, Deutsche Oper, i Västberlin demonstrerar tusentals västtyska studenter mot Shahen av Iran, som är på statsbesök. Det är dagens datum för 50 år sedan, 2 juni 1967. När shahen och hans gemål anländer till operan vid åttatiden på kvällen går det våldsamt till då 4000 poliser driver bort demonstranterna.

En halvtimma senare smäller ett skott och en student ligger döende på gatan, vid Krumme Strasse 66/67 (i dag Schillerstrasse 29), flera hundra meter från demonstrationsplatsen. Han har blivit skjuten i bakhuvudet på nära håll och dör i ambulansen på väg till sjukhuset. Skytten är en civilklädd polis som hävdar att han handlat i självförsvar och senare frias han med hjälp av falska vittnesmål från poliskollegor och överordnade.

Offret är den 26-årige studenten Benno Ohnesorg och hans död blir snabbt känd och leder till massdemonstrationer och en snabb radikalisering av den västtyska studentrörelsen. Fröet till terrorgruppen Röda Arméfraktionen sås också där. Ohnesorgs dödsdag betraktas som en milstolpe i den tyska efterkrigshistorien eftersom den fick så omfattande följder för hela samhället.

Själv hade Ohnesorg förvisso politiska vänstersympatier, men han var inte en renodlad marxist. Framför allt var han pacifist, engagerade sig för nedrustning i Europa och mot orättvisor i Tredje världen. Han var medlem i en kristen studentförening och siktade på att bli gymnasielärare. Vid sin död hade han varit gift i 36 dagar med studentkamraten Christa, som han väntade barn med.

År 2009 blev det känt att den västtyske polismannen Karl-Heinz Kurras var agent för den östtyska säkerhetstjänsten Stasi, men det har inte framkommit några bevis för att dådet skedde på Stasis uppdrag. Däremot har det på senare år kommit fram nya vittnesmål och indicier som bekräftar att Kurras helt oprovocerat sköt Ohnesorg bakifrån, utan att blivit hotad eller attackerad, samt att flera av Kurras poliskollegor stod bredvid och såg allt hända. Motivet för dådet tog Kurras med sig i graven 2014.

(Bilden visar en studentdemonstration i München efter Ohnesorgs död.)