Nu börjar årets bokmässa i Göteborg. Ett evenemang som är mer omstritt än någonsin och jag behöver inte rekapitulera varför. Jag ger bara några nyckelord: extremisttidning, nazister, yttrandefrihet, bojkott.
Jag skulle kunna lägga till hyckleri, eftersom det är ett ord som har bäring på flera saker i den här debatten: 1) en extremisttidning som genom sitt kodspråk hycklar om sina kopplingar till nazister och förintelseförnekare; 2) vissa kulturpersonligheter som hycklar om att man måste ”ta debatten” men som själva aldrig har setts göra det; 3) hycklande, poserande högerdebattörer som har hållit lovtal till yttrandefriheten och brännmärkt de som aktivt tagit ställning mot högerextremismen som demokratins fiender men som själva går bananer när någon med verkliga eller förmenta vänsteråsikter råkar dyka upp i tv-rutan eller ännu värre: jobbar i tv-rutan; 4) hycklande, grötmyndiga vänsterdebattörer som ger sig in i sekteristiska strider om vem som är heligare än påven när det handlar om hur man ska bemöta bokmässan och högerextremisterna; 5) den hycklande Bokmässan som pratar om yttrandefrihet och bindande mässkontrakt när det för dem egentligen bara handlar om att tjäna pengar på monterköpare och besökare.
Kanske kan även jag räknas in bland hycklarna. Somliga skulle nog påstå det. Jag är nämligen en av de författare som i samband med förra bokmässan undertecknade ett mycket uppmärksammat upprop till bojkott av mässan om en högerextremistisk tidning tilläts ha monter där. Min underskrift är något jag står för. Då som nu.
Ändå kommer jag att göra ett par korta besök på mässan under dessa dagar.
Så här ligger det till: Jag sitter på två stolar som det brukar heta och det brukar sällan betyda något positivt, det vet alla som använder detta uttryck för att peka finger mot någon makthavare eller offentlig person som har betett sig klandervärt eller korrumperat. Å ena sidan är jag fri författare, å den andra journalist anställd på en kulturredaktion. Jag kommer att bevaka några utvalda evenemang inne på mässan för min tidnings räkning, men inte mer än så. Som författare eller vanlig mässbesökare har jag däremot inte lust att gå dit i år. Jag tackade på ett tidigt stadium nej till förfrågningar från olika håll om att medverka i paneler och montrar, även om jag har en ny bok på gång som kommer ut i handeln några veckor efter mässan. Jag har inte lust att stå och kränga en bok vägg i väg (bildligt talat) med högerextremister som torgför sina intoleranta och hatiska budskap. Jag har inte heller några planer på att gå dit för att ”ta debatten” med dem, eftersom jag inte tror på idén att det går att föra vettiga diskussioner med extremister. Det sistnämnda är bara ett hyckleri för att visa andra hur duktig man är.
Inte heller figurerar jag som författare på de alternativa bokmässorna som dyker upp i år. Men det beror bara på en så krass sak som att jag inte har blivit tillfrågad av arrangörerna och inte heller haft energi för att försöka snacka in mig där.
Som privatperson handlade jag inte hos nätbokhandeln Bokus så länge de torgförde antisemitisk litteratur som exempelvis Sion vises protokoll med mera. jag var däremot en av de kunder som envist protesterade mot detta. Numera har de tagit bort dessa hetsskrifter ur sitt sortiment och jag kan tänka mig att handla där igen om det gäller böcker som min lokala bokhandel inte har (eller som det skulle ta löjligt lång tid för dem att ta hem). Av liknande skäl har jag i år inte lust att strosa runt som mässbesökare bland montrarna på den stora mässan.
Det finns rimliga argument både för att bojkotta mässan och för att inte göra det. Författare har dragit olika slutsatser om vilken väg man bör gå och därmed om sin egen medverkan. Jag respekterar många av dem som klartänkt argumenterar för att en bojkott är fel väg att gå. Jag respekterar också dem som av krasst yrkesmässiga skäl (det är inte lätt att vara fri kulturarbetare utan fast jobb) känner tvekan att bojkotta. Sedan finns det förstås debattörer som jag inte hyser lika stor respekt för i denna fråga.
Mitt beslut är rent personligt och jag ska inte försöka klä detta i raffinerade argument om yttrandefrihetens gränser – min ståndpunkt har jag redovisat många gånger tidigare på en kultursida nära mig och i sociala medier. För mig handlar det om en personlig motvilja och ett äckel som är så stort att jag har svårt att se mig själv i spegeln om jag medverkar i ett sådant arrangemang som om inget hade hänt. Vore jag politiker hade jag vägrat sitta i en politisk panel där nynazister, antisemiter och slikt folk – krypto, pseudo, semi eller full blown – deltar. Av samma orsak brukar jag inte gå till offentliga platser där nassarna demonstrerar för att ”ta debatten”. Det finns i-n-g-e-n plats för debatt med dessa rörelser. Ingen. Det enda som det finns plats för i min värld är folkbildning och upplysning till andra människor om vilka politiska krafter det här handlar om. För detta ändamål finns det andra plattformar för mig att verka på, även om jag som sagt hyser aktning för många av dem som tänker åka till Göteborg och försöka göra något konstruktivt.
Liknande motvilja har jag förstås också känt mot exempelvis Myrdal och gänget, som nästan alltid brukar spelas in i den debatten för att bevisa en brist på konsekvens hos kritikerna. Myrdal är en människa med obehagliga åsikter som fortfarande kramar gamla folkmordsregimer. Men i det fallet handlar det i dag om övervintrade revolutionsromantiker med led- och prostatabesvär (antar jag, statistiskt sett) vars idégods numera tillhör den museala världen. I det andra fallet handlar det om krafter som på riktigt är farliga just nu. Inkonsekvensen i detta går för övrigt också åt andra hållet, eftersom det också finns personer som tidigare orerat om ”hur f-n kan Lenins barnhörna tolereras på mässan”, men som nu är beredda att försvara den högerextrema tidningens närvaro till varje pris.
Slutligen, säga vad man vill om Myrdal, för han är i alla fall litterär hedersdoktor med omfattande litterära kunskaper. Men ingen i det där högerextrema tidningsgänget tycks ens vara expert på Ernst Jünger eller Oswald Spengler vilket i så fall i viss mån hade kunnat förtjäna dem en mer motiverad plats i ett litterärt sammanhang.
Jag tänker inte önska fred på jorden, men väl något som kanske känns lika ouppnåeligt, nämligen att vissa debattörer som exempelvis Janne Josefsson och Peter Hjörne ska sluta att sprida sina dimridåer i bokmässedebatten. Det innebär inte att jag vill förbjuda dem att göra det, för det det står dem fritt att hålla på så mycket det vill, utan att det bara vore kul om de själva upptäckte att hur fel de har. Skämt åsido.
PS 1. Vad häftigt att Göteborg plötsligt fått tre bokmässor samtidigt. Alla med ambitiösa och spännande programpunkter. Till alla kritiker som klankat ned på splittringen: är det inte mångfald ni vill ha?
PS 2. En av bokmässekvällarna ska jag för övrigt gå ut och käka middag med en profilerad högerdebattör, nämligen historikern David Lindén. Han är en vän till mig som har politiska åsikter som ligger långt ifrån mina egna, men vi kan ändå umgås och ha roligt som vuxna människor. I den där andra världen. Långt bort från socialamediebubblornas gapande.