Harrison och finska inbördeskriget – ett tillrättaläggande

Dick Harrison skriver en i huvudsak väldigt positiv understreckare i Svenska Dagbladet om min och Tobias Berglunds bok Finska inbördeskriget. Han menar att boken, som han kallar för ett ”lättillgängligt och djuplodande verk”, har flera viktiga poänger och har även några rimliga invändningar, men ett par saker har han uppenbarligen missuppfattat:

För det första att påståendet att vi inte har använt några finska verk om inbördeskriget (!). Bland våra källor ingår en stor mängd verk av finländska forskare som vi har läst i svensk översättning (sammanlagt 74 verk av de drygt 200 verk vi har använt är publicerade av finländare i Finland!). De flesta centrala verken kring inbördeskriget är översatta till svenska, exempelvis Jaakko Paavolainen, Aapo Roselius, Heikki Ylikangas och Otto Manninen med flera. Det är bara att kolla källförteckningen. De flesta av dessa verk är listade med sina svenska titlar och det kan möjligen vara detta som har bidragit till missförståndet.

Utöver detta var de flesta källbildarna 1918, framför allt på den vita sidan, men även några av de centrala aktörerna på den röda sidan, svenskspråkiga. De flesta memoarer och böcker om inbördeskriget som gavs ut under de första åren efter att vapnen tystnat var dessutom på svenska.

Dessutom har vi under arbetet haft hjälp av några av Finlands främsta forskare på området, såsom Aapo Roselius, och texter har lagts fram på seminarier för finska forskare.  

För det andra har Harrison kanske missat att vår främsta avsikt hela tiden har varit att lägga det ”rikssvenska filtret” över inbördeskriget genom att lägga tonvikten vid rikssvenska arkiv och andra källor som tidigare forskning sparsamt utnyttjat eller helt missat. Detta just på grund av att Sveriges roll och inblandning i kriget är så pass bortglömd och undanträngd i det kollektiva rikssvenska medvetandet. Tanken var helt enkelt att inte skriva ännu en ”finsk” bok om inbördeskriget, för sådana finns det redan gott om på andra sidan Bottenviken.

I förordet förklarar vi att ett ett syfte med boken är att…

… beskriva rikssvenskars och rikssvenska institutioners roll i både upprinnelsen till och genomförandet av finska inbördeskriget, vilket innebär att vi kommer att redogöra för politiska, ekonomiska och militära relationer mellan länderna.

Av denna anledning ligger mycket fokus på rikssvenska frivilligas delaktighet i kriget och den vita terrorn; på hur inbördeskriget i Finland påverkade politiken och samhällsdebatten i grannlandet Sverige; de märkliga turerna kring den svenska interventionen på Åland i krigets skugga osv.

Trist att Hufvudstadsbladet gör en sak av Harrisons påståenden utan att ha låtit bokens författare ge sin syn på saken. Det är faktiskt en svårbegriplig publicistisk hållning när man gör journalistik av en felaktig uppgift och av en åsikt, som inte har full täckning.

PS. För övrigt har Dick Harrison nyligen gett ut en läsvärd biografi över Tage Erlander: Jag har ingen vilja till makt (Ordfront förlag). Rekommenderas!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s