Wilfred Owen och kriget

Unknown-1.jpeg
What passing-bells for these who die as cattle?
      — Only the monstrous anger of the guns.
      Only the stuttering rifles’ rapid rattle
Can patter out their hasty orisons.
No mockeries now for them; no prayers nor bells;
      Nor any voice of mourning save the choirs,—
The shrill, demented choirs of wailing shells;
      And bugles calling for them from sad shires.
What candles may be held to speed them all?
      Not in the hands of boys, but in their eyes
Shall shine the holy glimmers of goodbyes.
      The pallor of girls’ brows shall be their pall;
Their flowers the tenderness of patient minds,
And each slow dusk a drawing-down of blinds.
Dikten ”Anthem for the doomed youth” av Wilfred Owen, en av första världskrigets främsta brittiska frontpoeter. Owen stupade dagens datum för 100 år sedan, 4 november 1918, på västfronten, nästan exakt på timmen en vecka innan vapnen tystnade. Han blev 25 år gammal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s