År 1951, sex år efter andra världskrigets slut, öppnade de berömda Wagnerfestspelen i Bayreuth igen. Konstnärlig ledare var då Wieland Wagner, som hade detta jobb fram till sin förtida död dagens datum för 50 år sedan, 17 oktober 1966. Wieland Wagner bröt med den traditionella Wagnertraditionen och införde iscensättningar som präglades av ett abstrakt scenspråk och suggestiv ljussättning, som under lång tid blev normbildande för operaföreställningar runtom i världen.
För att använda ett slitet uttryck lyckades han åter sätta Bayreuth och Wagner på kartan, efter att familjen, verken och festspelen komprometterats av familjen Wagners nära samröre med Hitler och nazisterna. Men skandalerna kring festspelen har fortsatt, både på det konstnärliga planet och beträffande familjens bruna historia som inte minst Wieland Wagner var indragen i.
Först långt efter hans död blev det allmänt känt att den övertygade nazisten Wieland Wagner 1944–1945 hade haft en sinekur i det så kallade Institutet för fysikalisk forskning, som var beläget i ett litet koncentrationsläger i Bayreuths utkant. Jobbet fick han tack vare sin svåger, SS-officeren Bodo Lafferentz, som var lägrets kommendant och som därmed hjälpte honom att undgå att skickas till fronten
Wagner blev ställföreträdande kommendant för detta läger, dit fångar från det större koncentrationslägret Flossenbürg skickades för att arbeta på styrsystemen till V2-raketerna. I lägret utnyttjade Wagner fångar för att bygga modeller av scenbyggen för operan.
(På bilden Wieland Wagner med svärd i hand, under en repetition i slutet av 1950-talet.)
Niclas Sennerteg 