SS-Sturmbannführer Karl Hass (1912–2004) arbetade under andra världskriget i den nazistiska säkerhetstjänsten SD:s Italien-referat. I mars 1944 deltog han i nazisternas massaker på 335 italienska civila i de Adreatinska grottorna utanför Rom och han var även delaktig i deportationen av cirka 1000 italienska judar till Auschwitz. Efter kriget bodde han i många år i Italien under falskt namn och ska enligt vissa uppgifter under en period i början av kalla kriget ha arbetat för den amerikanska arméns underrättelsetjänst CIC med att spionera på Sovjetunionen.
Senare bodde han i Schweiz men återvände 1996 till Italien för att vittna i rättegången mot SS-kollegan Erich Priebke (angående ovannämnda massaker). Han greps dock och ställdes själv inför rätta och dömdes 1998 av en militärdomstol i Rom till livstids fängelse för krigsförbrytelser. Eftersom han hade kommit frivilligt till Italien förvandlades fängelsestraffet sedan till husarrest. År 2004 avled han på ett italienskt ålderdomshem.
Bland dokumenten i Karl Hass CIA-dossier finns en rapport från en uppgiftslämnare, vars namn har censurerats innan hemligstämpeln hävdes, om ett möte som han/hon hade med Hass i Italien i november 1953. Bland annat står det i rapporten (daterad 17 juni 1954):
Han /dvs. Hass/ kom genast till saken och frågade mig om huruvida israelerna kunde vara intresserade av en resa som han skulle göra till Egypten och arabländerna för underrättelsesyften. Han skulle åka till Kairo som regeringen Naguibs gäst tillsammans med den italienska delegationen till World University Organizations möte, som har en antisemitisk, anglofobisk och antiimperialistisk inriktning och finansieras av Juan Peron, Argentinas president. Han berättade dessutom att han både i Egypten och i andra arabländer skulle kunna ta kontakt med många tyska officerare som för närvarande uppträder som militärinstruktörer i Egypten. Dessutom skulle han bo hemma hos den tyske översten /dvs. SS-Obersturmbannführer/ Wilhelm Beisner på 2 Sharia Sherif Pachia, Lewa Buidling, Kairo. Denne överste är väldigt berömd i Egypten på grund av att han befriade stormuftin av Jerusalem och gav engelsmännen problem under kriget genom att stödja arabstammars gerillakrig. Tyska officerare träffas hemma hos denne överste och bland dessa officerare väntade sig Hass finna någon som behövde pengar och som skulle vara redo att samarbeta med israelerna. Jag sa till Hass att jag skulle behöva fråga en vän som kanske kunde vara intresserad av detta erbjudande.
/…/
Under ett av dessa samtal som jag hade med Hass på stationen blev jag sedd av israelerna. Jag rapporterade om den här saken. Jag tyckte att Weinsteins reaktion verkade överdriven: hans ögon höll på att trilla ut ur skallen när han sa att jag inte längre tillhörde deras organisation eftersom jag hade börjat ha kontakt med deras värste fiende, och eftersom han hade förlorat 50 anhöriga som blev mördade av tyskarna kunde han inte tillåta någon som arbetade för honom att ha något slags relation med en mördare som hade låtit döda 30 000 judar.
/…/
Samma förslag som Hass gav mig för att vidarebefordra till israelerna upprepade han för Amin Fahim, /den landsflyktige kung/ Faruks sekreterare, som han träffade på Hotel Parioli på viale Bruno Buozzi.
Jag har inte utvärderat det här dokumentet tidigare, men ett första ögonkast visar att uppgiftslämnaren verkar vara en person som arbetade för en israelisk underrättelsetjänst på plats i Italien och samtidigt hade kontakter med en amerikansk underrättelseorganisation. Vilken amerikansk organisation är dock oklart, eftersom även mottagarens namn och andra uppgifter har censurerats innan dokumentet blev offentligt. Kanske jobbade uppgiftslämnaren för den italienska polisen eller rent av också för en tredje underrättelsetjänst, eftersom hen nämner ”stationen”?
Om uppgifterna skulle stämma att den före detta SS-officeren Hass verkligen försökte en värva en tysk officer i Egypten som agent och erbjuda dennes tjänster åt Israel så kan det möjligen illustrera en sak som var vanligt förekommande i de nazistiska kolonierna kring Medelhavet under kalla kriget: nämligen att det även bland de mest fanatiska SS-män fanns totalt principlösa karaktärer för vilka enbart pengarna räknades (för vad kan Hass annars ha trotts sig kunna vinna på ett sådant erbjudande?). Något som stödjer ett sådant påstående skulle kunna vara att han även gav den avsatte egyptiske kungen Faruk ett erbjudande om att få en agent i Kairo.
Jag hoppas att ett fortsatt grävande i arkiven ska leda till att fler detaljer om denna incident kommer fram så att det ska bli möjligt att bedöma dess trovärdighet. Vi får se.
Niclas Sennerteg 